Det har mullrat friskt ute, regnar inte just nu men det hänger i luften.
Senaste nr i Norrtelje Tidnings hus o bil bilaga, visade ett reportage med Furusunds keramik.
Denne keramiker och hustru har blivit rosfantaster, och jag börjar undra om det har med åldern att göra.
I alla år har jag haft schersmin, syren, caprifol och nåja gammeldags jungfruros som mina favoriter.
Men, nu har rosornas värld kommit närmare. Så, nu har man hamnat i den åldern att man diskuterar rosor med folk. Så det kan bli.
Hinner jag inte i år, så ska jag iallafall åka till Furusunds keramik nästa år,för att njuta av vackra ting och vackra rosor!
Skansen har jag ännu inte varit till. Min härliga oas.
skånegården på Skansen
Skansen har så otroligt många vackra trädgårdar, lite tidstypiska och fulla av liv.
Skånegårdens är en favorit med sina många perenner och fjärilslockande växter.
Skogaholms Herrgård har ett fantastiskt köksträdgårdsland, inramad av träd och buskar.
Gamla fina äppelsorter och päron.
Ta med kamera, och låt er inspireras!
Vid det gamla stadskvarteret ligger café Petissan. Petissan låg tidigare på Drottninggatan och var ett tillhåll för dåtidens studenter. Man känner verkligen stadsmiljön på “bakgården” och det bästa av allt är att höra kvittret av pilfink och gråsparv.
Eftersom jag själv som liten bodde på Östgötagatan på stockholms Södra sida, är dessa små fåglar favoriter.
petissan på skansen
Petissan har för övrigt världens godaste äppelpaj och blåbärspaj, med vaniljsås eller grädde.
Alltid lika svårt att välja!
För många år sedan var jag helt inne på att försöka få jobb på Skansen. Eftersom jag är intresserad av historia och etnologi såg jag det som ett paradis för mitt jobbego.
Det blev aldrig något, men man vet ju aldrig.
Alla har ett drömjobb, och mitt har sen länge varit Skansenchef. Höga mål, men som sagt, det är ju drömjobbet. När man får önska just vad man vill.
Å andra sidan kan jag åka dit och njuta när jag vill.
LiZa
LiZa Sahlén
